En gång skulle jag tala inför journalistelever på Göteborgs universitet och kom till hörsalen i tron att det skulle bli en diskussion, där jag och Aftonbladets chefredaktör Jan Helin skulle kommentera medieutvecklingen. Det första jag såg var hur nämnd Helin kopplade in sin dator för att inleda med en presentation – och en sådan förväntades jag strax också hålla.
I de lägena är goda råd dyra, men lyckligtvis är jag rätt van med Powerpoint och satte mig långt bak i salen och började frenetiskt knacka ihop en PPT. Efter en stund såg jag hur Helin, olyckligtvis för mig, visade en Keynote-dragnng.
Och alla som vet skillnaden mellan dessa båda presentationsprogram vet också att Powerpoint är, ska vi säga, som fullformatstidning och svartvit tv och att Keynote, i jämförelse, är tabloidformat och 3D-tv. Typ.
Jan Helins beskrivningar av hur den klassiska kvällstidningen numera är mer av ett modernt mediehus var mycket bra, och ännu bättre lät de när man såg alla fina slides med rörliga bilder. Därför var det rätt givet att han, när vi båda skulle träffa kvällstidningsannonsörer på ett Impact-möte, lät sätta ihop vår gemensamma (Keynote)presentation innehållandes klassiska sidor ur Aftonbladet och Expressen som vi berättade om.
Det blev, tyckte jag, också rätt bra och därför var det rätt givet att vi skulle visa samma bilder på Midfield Medias ”Bakom rubrikerna”-seminarium häromdagen — men så blev det inte.
Helin kunde inte medverka, sånt händer, och någon timme före dragningen insåg jag att det bara blev till att tala fritt ur huvudet direkt efter förre statssekreteraren Ulrica Schenströms skildring av hur man krishanterar och före debatten om SD med Jenny Lindahl Persson (VP) och Agneta Börjesson (MP), som jag också deltog i.
Det gick väl det också, jag visade istället gamla hederliga fysiska tidningar från Tsunami-rapporteringen och sommarens kungabröllop och berättade om hur det gick till när vi reportrar bevakade Estonia-katastrofen.
Och eftersom hela den här dagen, där en rad informationsansvariga på departement och myndigheter och företag också talade, ju faktiskt hette ”Bakom rubrikerna” så berättade jag i denna blogg hela den långa bakgrundshistorien för er som satt i publiken på Filmsinstitutet eller såg dragningen som webb-tv på Bambuser.
PR-konsulten Paul Ronge var moderator och bloggar bland annat om Gudrun Schymans tal på ”Bakom Rubrikerna”, och på honom låter det som om det blir en ny konferens i april nästa år.
Jan Helin, ja. När han berättade för de där studenterna i Göteborg om Aftonbladet så visade han i sin dragning hur mediekanalerna – tidning, sajt, tv – allt mer växer samman och poängterade att detta skapar nya möjligheter för kvällstidningarna att än en gång förnya journalistiken.
Det hade han helt rätt i, och den senaste tiden har Aftonbladet fortsatt att utveckla sin utlandsrapportering med exempelvis ännu fler chattar. Jag satt med i juryn för ”Stora Journalistpriset” när vi för några år sedan nominerade Aftonbladet.se som ”Årets förnyare” för en liknande satsning, och jag tycker att det är intressant att kvällspressen så ofta är just förnyare.
Det är förstås konkurrensen mellan Aftonbladet och Expressen som gör att vi hela tiden erbjuder nya produkter, men det är knappast bara den ”fajten” – som Jan Helin brukar säga – som gör att Sverige har ”världens bästa kvällstidningar”. För att nu citera Jan Guillou.
Konkurrens finns ju på fler marknader som är rätt likartade den svenska, men här är kvällstidningarnas sajter mer utvecklade och här ligger vi långt före när det handlar om exempelvis bilagor eller tilläggsprodukter. Det finns helt enkelt en annan tradition.
Aftonbladet och Expressen skiljer sig på många sätt från utländska kvällstidningar, inte bara för att vi varje dag publicerar ett flertal sidor med kultur, debatt och ledare. Också den politiska bevakningen är omfattande, för att inte tala om utrikesjournalistiken.
Jag nämnde tidigare Aftonbladets utmärkta satsningar, men ett annat exempel är kriget i Afghanistan där den svensk-finska styrkan utsätts för allt fler attacker.
Både Aftonbladet och Expressen är förstås på plats och upplåter sida efter sida både till reportage och analyer samt till det inrikespolitiska spelet i riksdagen. De finska kvällstidningarna, dock, skriver nästan ingenting och i Mazar-i-Sharif finns inga finska korrespondenter. Det handlar säkert också om traditioner som jag inte är bevandrad i, kanske finns det i Finland andra medier än just kvällspressen som är mest förnyande när det gäller utrikesjournalistiken.
Men den svenska publiken erbjuds faktiskt två riktigt bra kvällstidningar, och det säger jag väl medveten om att just jag kanske är en av Sveriges två mest partiska personer i just det ämnet.
Hoppas i alla fall att journalisteleverna i Göteborg tänker på det, när de ska börja sina karriärer med Jan Helins Keynote och kanske också min Powerpoint någonstans i minnet.
Skrivet av Thomas Mattsson, Expressen Digitala Medier den 21 okt 07:01
Källa: http://blogg.expressen.se/thomasmattsson/entry.jsp?messid=628006